Konst på Comptoir Gascon, 63, Charterhouse Street, London
Mat: 4
Service: 4
Prisvärde: 4
Stämning: 4
Det hade kunnat sluta illa. När vi beställde "the omelette" frågade servitrisen hur vi ville ha den, rare eller medium rare... Vi svarade tvekande att vi ville ha den rare, det vill säga tämligen rinnig.
- Ni vill alltså ha den blodig?, frågade hon när hon märkte vår tveksamhet.
- ...
Vad hon trodde att vi hade sagt var "Onglet", det vill säga "Beef Onglet"... Missförståndet reddes ut.
Till förrätt åt vi Fromage blanc provencal (£ 5), utmärkt fin i smaken, salt, krämig och full av hackade oliver. Den gröna ärtsoppan (£ 4) hade kunnat vara lite spetsigare. En droppe vin hade gjort susen.
Till huvudrätt åt mitt sällskap nämnda omelett med kantareller (£ 7,50), perfekt kryddade med vitlök. Själv tog jag Cassoulett Touloussain (£ 12), korv från Toulouse med anklår, serverat med en rustik och stabbig bönstuvning. Ankan var perfekt knaprig och mör.
Som side-order beställde vi Comptoir Gascons berömda pommes frites, som lär vara friterade i gåsfett och sprayade med saltvatten. Hm, de var kanske inte SÅ fantastiska... Tämligen ordinära, skulle jag säga.
Till detta drack vi en flaska Odé d'Aydue, Madiran (2005). Ett gott och kraftigt vin med grästoner som passade utmärkt till osten, ankan och omeletten. Jag vet, jag borde ha beställt ett glas champagne till ärtsoppan...
Servicen var utmärkt, den enda betänkligheten var kyparens lågt hängande jeans i kombination med den trånga och intima interiören. Han var otroligt söt, men det hjälper inte. Det är aldrig trevligt att få ett kalsongarsle upptryckt i ansiktet när man äter.
Service: 4
Prisvärde: 4
Stämning: 4
Det hade kunnat sluta illa. När vi beställde "the omelette" frågade servitrisen hur vi ville ha den, rare eller medium rare... Vi svarade tvekande att vi ville ha den rare, det vill säga tämligen rinnig.
- Ni vill alltså ha den blodig?, frågade hon när hon märkte vår tveksamhet.
- ...
Vad hon trodde att vi hade sagt var "Onglet", det vill säga "Beef Onglet"... Missförståndet reddes ut.
Till förrätt åt vi Fromage blanc provencal (£ 5), utmärkt fin i smaken, salt, krämig och full av hackade oliver. Den gröna ärtsoppan (£ 4) hade kunnat vara lite spetsigare. En droppe vin hade gjort susen.
Till huvudrätt åt mitt sällskap nämnda omelett med kantareller (£ 7,50), perfekt kryddade med vitlök. Själv tog jag Cassoulett Touloussain (£ 12), korv från Toulouse med anklår, serverat med en rustik och stabbig bönstuvning. Ankan var perfekt knaprig och mör.
Som side-order beställde vi Comptoir Gascons berömda pommes frites, som lär vara friterade i gåsfett och sprayade med saltvatten. Hm, de var kanske inte SÅ fantastiska... Tämligen ordinära, skulle jag säga.
Till detta drack vi en flaska Odé d'Aydue, Madiran (2005). Ett gott och kraftigt vin med grästoner som passade utmärkt till osten, ankan och omeletten. Jag vet, jag borde ha beställt ett glas champagne till ärtsoppan...
Servicen var utmärkt, den enda betänkligheten var kyparens lågt hängande jeans i kombination med den trånga och intima interiören. Han var otroligt söt, men det hjälper inte. Det är aldrig trevligt att få ett kalsongarsle upptryckt i ansiktet när man äter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar