onsdag, november 04, 2009

Vinfestival i Gugulethu

av TOR BILLGREN

I år fyller townshipet Gugulethu som tidigare nämnts 50 år och en av jubileumsattraktionerna var den vinfestival som ägde rum i helgen. Vi besökte den igår, och var, ungefär, de enda besökarna; fyra svenskar och en sydafrikan. Det var tydligen lite bättre tillströmning under lördagen, en faktum kvarstår: folk tog sig inte dit. Inte ens festprissarna som går på vinfestival för att bli drängfulla hade hittat till festivaltälten.

Dålig marknadsföring och hög entréavgift (R50) är uppenbara orsaker till den dåliga tillströmningen. Men framförallt är den ett symptom på att den svarta medelklassen inte är på uppgång i townshipen runt Kapstaden på samma sätt som i t.ex. Johannesburg. Vinfestivalen i Soweto i början av september var en stor succé, fullpackad från början till slut (se tidigare artikel). Två andra skillnader mellan de båda festivalerna är att Gugulethu saknar det chica appeal på den vita befolkningen som Soweto har. Och att man tvingas färdas längs "farliga" vägar kantade av skjul, getter och fårhuvudsförsäljare för att ta sig till Gugulethu, medan festivalen i Soweto ligger intill en stor väg, på behörigt avstånd från kåkstadsrealiteten.

Få besökare betyder korta eller inga köer vid provsmakningsborden. Jag testade en fin Shiraz från Groot Constantia och en helt OK Merlot från Mzoli's, som dessutom är en känd grillrestaurang i Gugulethu. En enkel, billig men bra Cab/Merlot-blandning från Thandi Wines (det första sydafrikanska vinproducenten som Fairtrademärktes) och en utmärkt och helt otypisk Pinotage signerad Cloof.

Den stora upptäckten var Vergenoegd Wines. Istället för att i vanlig ordning pumpa ut purunga, tanninstinna buteljer på marknaden, ligger Vergenoegd på sina flaskor tills de njutbara. Jag testade en utsökt Merlot (2003) en otroligt vitpepprig Shiraz (2002), samt deras blandning Terrace Bay (2003). Portvinet, Old Cape Colony, var dock ingen höjdare.

Överlag presenterade utställarna enklare och mer tillgängliga produkter ur sina sortiment. Flera erbjöd även sött eller halvsött vin, som Joy (Joy Late Harvest) och Riebeek Cellars (Moltino Petilant Light). Två bagatellviner, javisst, men med ett gemensamt trumfkort: en sval och angenäm ton av bergamott. Och då spelar det ingen roll hur billigt och sliskigt det är. Jag kapitulerar inför bergamott i alla dess former. Från Earl Gray till Idominsalva.

måndag, oktober 26, 2009

Apprentice i Stellenbosch

Mat: 5
Prisvärde: 5
Service: 3
Stämning: 3


Apprentice är kopplat till Institute of Culinary Arts i Stellenbosch och serverar högklassigt presenterad gourmetmat till mycket rimliga priser. Till middagen brukar man få amuse-bouche och man är generellt väl uppassad. Eftersom det är skolverksamhet kan servicen ibland vara lite väl tafatt, men charmen brukar reparera det mesta. Observera att upplevelsen grusas totalt om grannrestaurangen bjuder på livemusik.

Lunchmenyn består av ett femtontal rätter med gott om vegetariska alternativ. Igår var jag där för just lunch, och hade först tänkt mig en fiskfilé med asiatiska tillbehör. Den var dock slut, så jag bestämde mig snabbt för långkokt lamm i ravioli, med salivasmör (R52). Fin kryddning som släppte fram mycket lammsmak. Mitt sällskap åt polenta med butternut och festaost(R36), också det mycket fint. Efteråt fulländat kaffe: espresso (R8)och americano (R9).