söndag, januari 08, 2006

Sushikan, Cannes - Frankrike

Onsdag 28 december 2005
Lunch


Solo på stan efter att ha mediterat med vykortsskrivning och allmän självbelåtenhet fann jag att det var dags för lunch. Jag velade länge mellan lite olika ställen på gatan alldeles vid lägenheten, men efter att ha gått bet på att tolka de olika Plats du jour-rätterna på New Croisette alldeles nedanför vårt fönster, så det fick bli japanen Sushikan. Som visade sig vara en trevlig och språksam amerikan. Förmodligen Cannes enda rullbandssushiställe. Första och enda gången jag ätit rullbandssushi var i London 2001 och det blev den dyraste lunchen jag nånsin ätit. Men idag var jag inte sugen på sushi.

På skylten utanför hade jag redan bestämt mig för den brasilianska entrecôten för 16 euro, men samtyckte snabbt erbjudandet om en misosoppa också. Och ölen är alltid obligatorisk. Mison var perfekt, med utsökt fyllighet och färskt grönt. Sen kom köttet och det var också bra, mycket mört och fint kryddat. Grönsakerna därtill var också mycket bra. Men det som enligt menyn var butter gjorde mig förvirrad. Det var smält bränt smör från stekpannan - alldeles svart. Det fanns inget utrymme för att det skulle vara ett misstag från kökets sida, utan så här var det tänkt. Den brända feta smaken gav allt annan än den fräscha och krispiga känslan som japansk mat eljest förknippas med. Men på något sätt lyckades köttet och grönsakerna ingå någon sorts pakt med smöret och lunchen måste ändå betraktas som lyckad - förutom rent ekonomiskt. Tor, såna här luncher kommer att ta död på dig...

Inga kommentarer: