tag:blogger.com,1999:blog-196195652024-03-07T07:37:05.801+01:00Mat på lokalTor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.comBlogger23125tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-38717750228031139132011-04-03T11:11:00.000+02:002011-04-03T11:12:27.887+02:00Reportage om kapmalajköket<span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >av TOR BILLGREN</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkJw1MEtnXxkP3G6FNHQMhCVUZbGPTsQfNHbxptGXjlxxyuhHCsegnXgR5breVte11cMU04_0zvXNu1GDGbkUAD1JQ5Z972c2r1U4V_xyAbn-PkIEd54Fg1ki2Wkq46MHWTccYzQ/s1600/DSC_0167+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkJw1MEtnXxkP3G6FNHQMhCVUZbGPTsQfNHbxptGXjlxxyuhHCsegnXgR5breVte11cMU04_0zvXNu1GDGbkUAD1JQ5Z972c2r1U4V_xyAbn-PkIEd54Fg1ki2Wkq46MHWTccYzQ/s400/DSC_0167+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588430908130410530" border="0" /></a><br /><br /><div style="text-align: justify;">På den sydostliga sluttningen av Signal Hill i Kapstaden ligger Bo-Kaap, en liten stadsdel med branta kullerstensgator och tio moskéer. Men detta är inte bara centrum för stadens muslimer, utan också ett av Sydafrikas kulinariska hjärtan. Det är också här jag har bott sedan januari 2010. Jag har svårt att föreställa mig en bättre plats att bo på i Kapstaden.<br /><br />Följande reportage publicerades i Sydsvenskan Söndag den 20 mars 2011. Min granne Kent Lingeveldt, välkänd frilansfotograf och skateboardartst, står för bilderna.<br /><br />Reportaget består av följande delar:<br /><br /><ol><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-fakta-del-1-av-5.html" target="_Blank">Fakta</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-noon-gun-tea-room.html" target="_Blank">Noon Gun Tea Room & Restaurant</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-kryddbutiken-atlas.html" target="_Blank">Kryddbutiken Atlas Trading</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-wembley-roadhose-del-4-av.html" target="_Blank">Wembley Roadhouse</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-recept-del-5-av-5.html" target="_Blank">Recept (Masala, Denninggryta, Grönsakscurry, Bobotie, Atjar och Falooda)</a></li></ol></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-91055865902424208682011-04-03T11:10:00.002+02:002011-04-03T11:11:55.408+02:00Kapmalajköket: Fakta (del 1 av 5)<span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >text TOR BILLGREN<br />bild KENT LINGEVELDT</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6_26VpFZMahmSkv91k_w9NVxxYJCaB6p2k4_NylDmF8_YQTGZ6VclDkceL4CNUcpZGkKE6b86TwrMi3MzuxhF49Bg0VsQIAcjD3M4QQoDBErmi_la2m6Val83E4ciCz9aIRnvYg/s1600/DSC_0175+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6_26VpFZMahmSkv91k_w9NVxxYJCaB6p2k4_NylDmF8_YQTGZ6VclDkceL4CNUcpZGkKE6b86TwrMi3MzuxhF49Bg0VsQIAcjD3M4QQoDBErmi_la2m6Val83E4ciCz9aIRnvYg/s400/DSC_0175+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588444217025563330" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Färgsprakande symbol för frihet.</span></span><br /><br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">M</span></span>ånga av Kapstadens muslimer har sina rötter i slaveriet. Slavägarna föredrog nämligen ofta muslimska slavar eftersom de inte drack alkohol. De hämtades från bl.a. Malaysia och Indonesien av Holländska Ostindiska Kompaniet, som började kolonisera Afrikas sydvästspets år 1652. Slaveriet kom att utgöra ryggraden i kolonins ekonomi fram till att det avskaffades 1838.<br /><br />Stadsdelen Bo-Kaap på Signal Hill utvecklades snabbt till ett muslimskt område. 1798 byggdes den första moskén, Auwal Mosque, som också blev den första i Sydafrika. Idag finns det tio stycken i den förhållandevis lilla stadsdelen.<br /><br />Apartheidsystemets segregationslagar som började införas på 50-talet innebar att landets olika folkgrupper skulle leva separat. Bo-Kaap klassificerades som ett område för Kapstadens ”malajer” och familjer med t.ex. indisk bakgrund tvingades flytta till andra stadsdelar, medan de svarta tvångsförflyttades till underutvecklade reservat i periferin. (Dessa etniska klassificeringar gjordes på ovetenskaplig och godtycklig grund, men det är svårt att diskutera de sydafrikanska realiteterna utan att använda sig av begreppen.)<br /><br />Seden att måla husen i granna färger uppstod när delar av Bo-Kaap renoverades på 60- och 70-talet, och exploderade i samband med avskaffandet av apartheid 1994, som ett uttryck för den nyvunna friheten.<br /><br />Idag är Bo-Kaap en av Kapstadens främsta turistattraktioner med sina typiska hus och småstadskänsla, och kapmalajerna har satt många kulturella spår i stan. Blåsmusikkarnevalen Kaapse Klopse som äger rum den 2 januari varje år är en. Maten är en annan.<br /><br />_______________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Reportagets övriga delar</span><br /></div><br /><ol><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-fakta-del-1-av-5.html" target="_Blank">Fakta</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-noon-gun-tea-room.html" target="_Blank">Noon Gun Tea Room & Restaurant</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-kryddbutiken-atlas.html" target="_Blank">Kryddbutiken Atlas Trading</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-wembley-roadhose-del-4-av.html" target="_Blank">Wembley Roadhouse</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-recept-del-5-av-5.html" target="_Blank">Recept (Masala, Denninggryta, Grönsakscurry, Bobotie, Atjar och Falooda)</a></li></ol>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-64674195477481285482011-04-03T11:10:00.001+02:002011-04-03T11:10:45.188+02:00Kapmalajköket: Noon Gun Tea Room & Restaurant (del 2 av 5)<span style="font-family: arial;font-size:85%;" >text TOR BILLGREN<br />bild KENT LINGEVELDT</span><br /><br /><div style="text-align: justify;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfCdh4v9gVAI1yA3PN02XP5FGFRkFqziZO4R2SqcMFmEGLAkXR4oYnJ0BdLx5P2lgNE8FGohdTm10PttLVdNswKkCKIxzP6zoVT8McEh8qssUixwEgGn7LJ1dNGVFqZLhl9fsMpw/s1600/Kopia+av+IMG_2962+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 267px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfCdh4v9gVAI1yA3PN02XP5FGFRkFqziZO4R2SqcMFmEGLAkXR4oYnJ0BdLx5P2lgNE8FGohdTm10PttLVdNswKkCKIxzP6zoVT8McEh8qssUixwEgGn7LJ1dNGVFqZLhl9fsMpw/s400/Kopia+av+IMG_2962+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588434767670426066" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Qanita Jardin Taylor är Mariam Misbachs barnbarn och tredje generationen i familjen som jobbar i restaurangen.</span></span><br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">T</span></span>rots att promenaden – eller rättare sagt klättringen – upp till The Noon Gun Tea Room & Restaurant alltid är en stor påfrestning har jag aldrig kommit på tanken att ta en bil. Gåendet blir en del av upplevelsen, en kulinarisk pilgrimsvandring uppför Signal Hills branta sluttningar, längs Bo-Kaaps fantasifulla hus. Gör man vandringen runt tolv får man höra den dagliga smällen från kanonen som gett restaurangen dess namn. Går man en timme senare hör man middagsbönen – Salat al-Dhuhr – från de många minareterna.<br /><br />När man sedan slagit sig ner på terrassen och fått sitt välförtjänta bubbelvatten har man en enastående utsikt över hamnen och jätteskeppen som ligger för ankar på redden eller rör sig i slowmotion mot kajen för att lasta eller lossa. Vänder man sig om ser man stadskärnan med Taffelberget i bakgrunden.<br />– Det är fantastiskt att kunna dela den här utsikten med andra, säger <span style="font-weight: bold;">Zainie Misbach</span>. Det var det som fick oss att öppna här. Det är en perfekt plats.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVElLcPpc8U-6CctGdNW2bjWyRb_BgQnjCinh8ZwOniW7w6CpgL-wbFhXYqa5wwUr456pHKV3VXCNkW7hbOhitAQy-7BJAH58ptNXKUt1vS1nWy4M0amODALnj1K2qobdU6ycs9Q/s1600/IMG_2994+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 267px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVElLcPpc8U-6CctGdNW2bjWyRb_BgQnjCinh8ZwOniW7w6CpgL-wbFhXYqa5wwUr456pHKV3VXCNkW7hbOhitAQy-7BJAH58ptNXKUt1vS1nWy4M0amODALnj1K2qobdU6ycs9Q/s400/IMG_2994+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588434762135993106" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">"Zainie is the undisputed Cape Malay cooking diva in Bo Kaap", skriver reseskribenten Kurt Ackermann på sin blogg <a href="http://www.afrika-t.com/2008/02/cape-malay-cooking-lessons.html">Afrika T</a>.</span></span><br /><br />Familjen Misbach (arabiska för lykta) har drivit restaurang i Kapstaden i 25 år. Först Bismillah längre ner på Signal Hill och sedan 15 år i huset på krönet, som också har varit familjens hem sedan 1950-talet. Det var Zainie som skapade menyn, medan hennes fastrar och mostrar hjälpte till i köket. Själva kokkonsten kommer från hennes mor Mariam, som fortfarande syns i köket då och då.<br />– Fast bara när jag känner för det, säger <span style="font-weight: bold;">Mariam Misbach</span>. Officiellt är det ju tänkt att jag ska vara pensionär. Jag är 81 år och de behöver väl egentligen inte gammalt folk som skräpar här. Men det bryr jag mig inte om. Jag rör i grytorna tills mina döttrar kastar ut mig.<br /><br />Kapmalajmaten har sina rötter i Indonesien, Indien och Malaysia, men har anpassats efter förhållandena i södra Afrika. I grunden finns ofta masala – en kryddblandning som finns på många håll i världen, men kapstadsvarianten kännetecknas av att den är mild.<br />– Det är mer chili i t.ex. indisk curry, säger Mariam.<br />– Människorna från Malaysia och Indonesien som kom hit på 16- och 1700-talet kunde inte få tag i vad de behövde för att skapa maten de var vana vid, säger Zainie. De fick anpassa sig till vad som fanns och skapade en öst-västlig typ av smak som inte var så stark. När jag var i Malaysia hade jag svårt att äta den lokala maten just för att den var alldeles för het. Vår curry är mildare. Och sötare. Vi använder mer lök som bas i våra såser, vilket gör dem tjockare och mindre oljiga.<br />– Generellt gillar vi söt mat, fortsätter Zanie Misbach. Kanske inte så mycket ungdomarna, de är mer medvetna. Men de äldre älskar söta rätter – och min morfar levde tills han blev hundra...<br />– Jag tror att det här sötsuget har haft med klimatet att göra. Malajerna kom till ett land där det är kallt på vintern – i svala kläder och barfota. De skapade söt mat för att hålla värmen. Det är den enda logiska förklaringen jag kan komma på.<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhszM7d38YYCPs5EwPDthoo2Jr0t0SXjGwIJ2OEiuNzWKbVJiWC70jCIcdRfxfsdJQEg3EAmxCb8nIrosM9uClutCO4bRmo5cCFwarHIYdK4za7WtY5-o-C3r7I2mq7Uau27kFatA/s1600/Kopia+av+IMG_2988+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 281px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhszM7d38YYCPs5EwPDthoo2Jr0t0SXjGwIJ2OEiuNzWKbVJiWC70jCIcdRfxfsdJQEg3EAmxCb8nIrosM9uClutCO4bRmo5cCFwarHIYdK4za7WtY5-o-C3r7I2mq7Uau27kFatA/s400/Kopia+av+IMG_2988+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588434771981347234" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Mariam Misbach är född i Kapstaden, men hennes farfar var från Galileen och hennes farmor från Malaysia.</span></span><br /><br />Den påtvingade segregeringen under apartheidtiden gjorde att kulturen och religionen blev viktig för muslimerna i Kapstaden, och stärkte också matens ställning.<br />– Vid bröllop och högtider är det alltid maten som är det stora samtalsämnet, säger Zainie. Och när vi fastar och är hungriga kretsar alla tankar kring vad vi ska laga för något på kvällen. Maten är det sociala kittet. Vi behöver ingen alkohol – vi äter istället.<br /><br />Och det serveras heller inte öl och vin i Noon Gun Tea Room. ”Alkohol ingår inte i den malajiska traditionen”, står det på menyerna. Istället erbjuds mjölkbaserade drycker.<br />– Falooda är den perfekta drycken till kapmalajmaten, säger Mariam.<br />– Ja, mjölk passar bra, säger Zainie, eftersom många är känsliga mot kryddorna. Falooda är som en milkshake med glass, rosensirap och tukmariafrön som kyler blodet. Det är vår huvuddryck. På sommaren bryter vi fastan med den.<br /><br />Det råder en intim stämning i Noon Gun Tea Room. Det märks att restaurangen också är en del av ett hem. Släktingar kommer och går och hjälper till, nedanför terrassen ser man ibland någon av de tonåriga sönerna mecka med något fordon.<br />Denna hemma-hos-känsla gör att det alltid är en bra idé att ringa innan man påbörjar den långa vandringen upp, för ibland är det stängt. Eller familjehögtid.<br />– Jag har 5 barn, säger Mariam. Och 20 barnbarn och 23 barnbarnsbarn.<br />– …så du kan ju själv räkna ut, säger Zainie. Födelsedagsfirande varje helg…<br /><br />_______________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Reportagets övriga delar</span><br /></div><br /><ol><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-fakta-del-1-av-5.html" target="_Blank">Fakta</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-noon-gun-tea-room.html" target="_Blank">Noon Gun Tea Room & Restaurant</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-kryddbutiken-atlas.html" target="_Blank">Kryddbutiken Atlas Trading</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-wembley-roadhose-del-4-av.html" target="_Blank">Wembley Roadhouse</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-recept-del-5-av-5.html" target="_Blank">Recept (Masala, Denninggryta, Grönsakscurry, Bobotie, Atjar och Falooda)</a></li></ol>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-19904348977240663012011-04-03T11:09:00.002+02:002011-04-03T11:10:14.618+02:00Kapmalajköket: Kryddbutiken Atlas Trading (del 3 av 5)<span style="font-family: arial;font-size:85%;" >text TOR BILLGREN<br />bild KENT LINGEVELDT</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpW9k8aYPyL2yYrnPOncB8MvDofqCGy9hcoAVxwyvYK7HLOY8xBDzPPB5TCdltZ3LurStXzyNl3rIdyDnfZgcpqPfn8cngdsrlvngdPoqiEFSW2JAhk6avgl11lHnT8tHaIk70Eg/s1600/DSC_0209+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpW9k8aYPyL2yYrnPOncB8MvDofqCGy9hcoAVxwyvYK7HLOY8xBDzPPB5TCdltZ3LurStXzyNl3rIdyDnfZgcpqPfn8cngdsrlvngdPoqiEFSW2JAhk6avgl11lHnT8tHaIk70Eg/s400/DSC_0209+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588440134729243042" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Bongile Charlie kommer ursprungligen från Östra Kap-provinsen och har jobbat på Altas Trading i nio år. Längst in till höger syns träboxarna med masalakryddorna.</span><br /></span><br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">P</span></span>å Wale Street mitt i Bo-Kaap ligger kryddbutiken Atlas Trading som har varit navet i den lokala matkulturen sedan 1940-talet. Inte mycket har ändrats härinne genom åren. Man gör sin beställning vid den stora trädisken där personalen väger upp och blandar. Sen tar man sina kryddpåsar till en annan disk där det sitter tre damer som räknar ihop och för bok. Sist går man till en glaslucka och betalar.<br />– Vi gör som man gjorde förr, säger <span style="font-weight: bold;">Wahab Ahmed</span>, som är föreståndare för butiken. Vi säljer i lösvikt på det traditionella sättet. Och det vill vi gärna fortsätta med.<br /><br />Kryddorna köps in hela, främst från Indien, och mals efter hand för att behålla sin fräschör – efter sex månader i malet skick börjar de förlora i styrka. Längs ena väggen finns stora träboxar med kryddorna som ingår i masala: chilipulver, koriander, spiskummin, fänkål, nejlika, kryddpeppar och gurkmeja.<br />– Gurkmejan har använts i indisk matlagning länge, främst för att ge färg. Men man får inte använda för mycket, för då blir maten bitter. Den har också antibiotisk och antiseptisk verkan, och den kan strykas på huden för att göra den len.<br /><br />Wahab Ahmeds familj kom till Sydafrika i slutet av 1800-talet, då hans farfar emigrerade från Maharashtrastaten i Indien. 1946 köpte hans far och farbror butiken på Wale Street, som redan då hette Atlas Trading. På den tiden var den mer av livsmedelsaffär, men bröderna renodlade den till kryddbutik.<br /><br />När segregationspolitiken infördes och Bo-Kaap blev en stadsdel för endast malajer, tvingades familjer med annan bakgrund flytta därifrån. Med specialtillstånd från myndigheterna gick det dock att bedriva affärsrörelser i andra områden än ”sitt eget”, så familjen Ahmed kunde behålla butiken. En annan svårighet under apartheidåren var sanktionerna som stora delar av världen upprätthöll gentemot Sydafrika. Bland annat stoppade Indien sin kryddexport.<br />– Men det var inte svårt att komma runt sanktionerna, säger Wahab Ahmed. Vi hade en agent i Singapore som vi lät skeppa kryddorna till istället. Han skickade dem vidare hit. Och det var värt den merkostnaden. Kryddorna är så viktig del av vår tradition. Vi klarar oss inte utan dem.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBrq2l1XRnA3hyphenhyphensEMvdTokuK8RRrQZh-fWhC6-EKeryTA-KhTqOZLqiaA7_QpVTswB2ZxI1mVamvWh2Ha2Mx6ulBcZIw8wE71GihcfcIldQ78zfQR3gpMd6lgxG6nTLyJaU7B33w/s1600/DSC_0232+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 242px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBrq2l1XRnA3hyphenhyphensEMvdTokuK8RRrQZh-fWhC6-EKeryTA-KhTqOZLqiaA7_QpVTswB2ZxI1mVamvWh2Ha2Mx6ulBcZIw8wE71GihcfcIldQ78zfQR3gpMd6lgxG6nTLyJaU7B33w/s400/DSC_0232+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588440140164898514" border="0" /></a><br /><span style="font-size:85%;"><span style="font-style: italic;">Wahab Ahmeds far och farbror köpte butiken på Wale Street 1946 och renodlade den till en kryddhandel.</span><br /></span><br />Längre in i butiken finns lins- och risavdelningen.<br />– Basmati är risets Rolls Royce, säger Wahab Ahmed och låter kornen rinna mellan fingrarna. Det odlas i Indien och Pakistan och är skonsamt mot magen. Det blir bättre ju längre det får ligga innan det används. Nu 2011 är det 2008 års skörd vi köper in.<br /><br />Han beskriver kapmalajmaten som en lång serie fusioner och kulturella möten.<br />– Vi indier introducerade många rätter och kryddor här i Bo-Kaap. När malajerna kom i kontakt med dem uppstod en blandning mellan de båda köken. Det blev hälften indiskt och hälften malajiskt. Efter apartheids fall har det kommit folk från Malaysia och Indonesien och återintroducerat mer traditionell mat, som i sin tur har blandats med det lokala köket. Men malajerna hämtade också inspiration från holländarna, som koeksister, en söt munk med kokos som äts i många Bo-Kaap-hem på söndagarna. I takt med att ungdomarna har utbildat sig har det skett ytterligare fusioner.<br />– Men den islamska kulturen lever fortfarande. Vi går i moskén, håller fastan och skickar små mathälsningar mellan husen. Den religiösa toleransen är stor här i Bo-Kaap och vi lever samförstånd med våra kristna och hinduiska grannar. Se oss som en kryddblandning. Alla är olika, men varje smak bidrar till maträtten ett unikt sätt.</div><br /><br />_______________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Reportagets övriga delar</span><br /><br /><ol><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-fakta-del-1-av-5.html" target="_Blank">Fakta</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-noon-gun-tea-room.html" target="_Blank">Noon Gun Tea Room & Restaurant</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-kryddbutiken-atlas.html" target="_Blank">Kryddbutiken Atlas Trading</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-wembley-roadhose-del-4-av.html" target="_Blank">Wembley Roadhouse</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-recept-del-5-av-5.html" target="_Blank">Recept (Masala, Denninggryta, Grönsakscurry, Bobotie, Atjar och Falooda)</a></li></ol>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-85697440193800762072011-04-03T11:09:00.001+02:002011-04-03T11:09:39.246+02:00Kapmalajköket: Wembley Roadhose (del 4 av 5)<span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >text TOR BILLGREN<br />bild KENT LINGEVELDT</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyohf4ttzTiA7aovn-z5b5tgqdg27vuz6IXIC-MVuyZLpU-WnNiQzY3SMZEbSNx4FEiv37xw101arI29KLWnO4QZXdkT8keJrET1QhdIKe14f95PXL6oG3XPUJk5OScAoMqo1iGw/s1600/DSC_0009+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 275px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyohf4ttzTiA7aovn-z5b5tgqdg27vuz6IXIC-MVuyZLpU-WnNiQzY3SMZEbSNx4FEiv37xw101arI29KLWnO4QZXdkT8keJrET1QhdIKe14f95PXL6oG3XPUJk5OScAoMqo1iGw/s400/DSC_0009+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588442464665630082" border="0" /></a><br /><span style="font-style: italic;font-size:85%;" >Lugnet före stormen på fredagskvällen.</span><br /><br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">O</span></span>m man vill utforska kapmalajköket under lite mindre ombonade former är Wembley Roadhouse ett spännande alternativ. Det är ett populärt gatuköksliknande ställe i Athlone på Cape Flats, strax utanför Kapstaden. Här serveras många lokala rätter, bl.a. en lysande Denninggryta. Missa inte specialiteten avocadomilkshake.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMcjdxukHyeBb1yBp2qTmcQ7aCdS-k7B3F_LRAB8M9D8rd10tzKtZC0NdbjygN9Qi9GIvc_1mkEPUxrYPMlDw0DdFcwNU6CAzoqEe4au3KTt2vk5tgsqfn2QXRH-y8hSy8ORRaNg/s1600/DSC_0036+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMcjdxukHyeBb1yBp2qTmcQ7aCdS-k7B3F_LRAB8M9D8rd10tzKtZC0NdbjygN9Qi9GIvc_1mkEPUxrYPMlDw0DdFcwNU6CAzoqEe4au3KTt2vk5tgsqfn2QXRH-y8hSy8ORRaNg/s400/DSC_0036+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588497400808467554" border="0" /></a><br /><br />Ät antingen stående vid borden eller i den lugna trädgården. Eller varför inte ta med maten och avnjuta den som picknick vid det storhetsvansinniga men vackert belägna minnesmärket efter <span style="font-weight: bold;">Cecil John Rhodes </span>på sluttningarna av Devil’s Peak?<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFeLMlrN8FtpQwuaiJnmhjEFaXoKdTY0X0bvQff8uCMLI29vfv4WCjLDv63TXPRZlgjlg2H1BoEUeRTVixaLiDjxFdg8bVnsaWKMD9wWhdAwrLw2-OnP0GMNfLgns-K-R5z_miRw/s1600/DSC_0058+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFeLMlrN8FtpQwuaiJnmhjEFaXoKdTY0X0bvQff8uCMLI29vfv4WCjLDv63TXPRZlgjlg2H1BoEUeRTVixaLiDjxFdg8bVnsaWKMD9wWhdAwrLw2-OnP0GMNfLgns-K-R5z_miRw/s400/DSC_0058+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588497409365080770" border="0" /></a><br /></div><br />_______________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Reportagets övriga delar</span><br /><br /><ol><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-fakta-del-1-av-5.html" target="_Blank">Fakta</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-noon-gun-tea-room.html" target="_Blank">Noon Gun Tea Room & Restaurant</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-kryddbutiken-atlas.html" target="_Blank">Kryddbutiken Atlas Trading</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-wembley-roadhose-del-4-av.html" target="_Blank">Wembley Roadhouse</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-recept-del-5-av-5.html" target="_Blank">Recept (Masala, Denninggryta, Grönsakscurry, Bobotie, Atjar och Falooda)</a></li></ol>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-17880324130213075352011-04-03T11:08:00.000+02:002011-04-03T11:09:06.286+02:00Kapmalajköket: Recept (del 5 av 5)<span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >text och recept TOR BILLGREN<br />bilder KENT LINGEVELDT</span><br /><br /><div style="text-align: justify;">Sötman i kapmalajmaten kommer huvudsakligen från långstekt lök. I bobotie- och grönsakscurryreceptet ingår masala, en kryddblandning som ligger i botten av många rätter i kapmalajköket. Använd helst en mild masala med liten andel chili, eftersom rätterna inte ska vara heta. Blanda själv enligt receptet nedan. Överbliven masala kan med fördel användas i en enkel soppa gjord på röda linser och lök.<br /><br />Vin hör inte hemma i det malajiska köket, men för den som inte kan låta bli kan väl ett sydafrikanskt rött passa bra. En kryddig Shiraz, t.ex. från Stellenzicht (120 kr, nr 22095). Eller Graham Beck’s Merlot (99 kr, nr 12982).<br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Masala</span></span><br /><span style="font-style: italic;">Ingredienserna ska vara torkade och malda</span><br /><br />½ tsk chilipulver<br />1 tsk gurkmeja<br />½ msk spiskummin<br />2 msk koriander<br />½ tsk nejlika<br />1,5 tsk kryddpeppar<br />1,5 msk fänkål<br /><br /><ol><li>Blanda kryddorna. Justera efter behag.</li></ol><br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Denninggryta</span></span><br /><span style="font-style: italic;">Egentligen ”Denningvleis”, där vleis är afrikaans för kött. Jag har inte lyckats reda ut vad ”Denning” är för något, men låt oss säga att det är namnet på personen som skapade rätten. Tamarindens syrlighet balanseras upp av lökens sötma och sockret.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJaCfAgSQ5e5owqG5v2hpgyq4jLdXE5SsGZKnw4STntoTCA4cUwcQnrwc13J2xQsereYIBsQRw5aSbLoPaVuRl3j0Acbh383qjdwlSZ5dfsIbCD6_hgbqkUWJ8LbowMdbsa_5qEA/s1600/DSC_0015+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJaCfAgSQ5e5owqG5v2hpgyq4jLdXE5SsGZKnw4STntoTCA4cUwcQnrwc13J2xQsereYIBsQRw5aSbLoPaVuRl3j0Acbh383qjdwlSZ5dfsIbCD6_hgbqkUWJ8LbowMdbsa_5qEA/s400/DSC_0015+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588480705064738178" border="0" /></a><br /><br />4-6 personer<br /><br />1-1,5 kg grytkött av lamm eller nöt<br />4 gula lökar, hackade<br />matfett till stekning<br />svartpeppar, malen<br />5 vitlöksklyftor, skivade<br />5 kryddpepparkorn, hela<br />1 tsk salt<br />3 lagerblad<br />4-8 dl vatten, hett<br />6 hela nejlikor eller 4 krm malda<br />1 tsk muskot, malen/riven<br />4 msk tamarindpasta<br />3 tsk socker, gärna mörkt<br /><br />Tid: 2 timmar<br /><br /><ol><li>Stek löken på låg värme tills den är ljust brun, runt 30 minuter. Ska ej få stekyta.</li><li>Putsa under tiden köttet och skär det i grytbitar, låt eventuella ben sitta kvar. Bryn i matfett för att få yta.</li><li>Koka upp 1 dl vatten i en mindre kastrull och tillsätt tamarinden. Rör runt så att den löses upp. Fiska upp och släng eventuella kärnor.</li><li>Lägg kött och lök i en gryta. Tillsätt vitlök, kryddpeppar, salt, lagerblad, nejlikor, muskot, tamarindblandning, svartpeppar och socker. Fyll upp med vatten så att köttet nästan täcks.</li><li>Koka grytan under lock på låg värme tills köttet är mjukt, 1 – 1,5 timme. Rör om då och då och smaka av med socker och salt.</li><li>Servera med ris och atjar (se recept).</li></ol> <br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Grönsakscurry</span></span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5K991A2RXXmzl-zFsIHA-yC6iiJVMQOCYsfGmJtfFGseDQNulbmp_l9yNuzIJKZdZAsIJAWDF6pu59s8vEIkzbm2-SEc8nbWVj4ZnDtMfu6UEF4ulxFmBa4LV1H0XIZPp6R59sA/s1600/DSC_0006+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 355px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5K991A2RXXmzl-zFsIHA-yC6iiJVMQOCYsfGmJtfFGseDQNulbmp_l9yNuzIJKZdZAsIJAWDF6pu59s8vEIkzbm2-SEc8nbWVj4ZnDtMfu6UEF4ulxFmBa4LV1H0XIZPp6R59sA/s400/DSC_0006+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588480695192300978" border="0" /></a><br /><br />6 personer<br /><br />1,5 dl torkade gröna, bruna eller svarta linser<br />4 gula lökar, hackade<br />matfett till stekning<br />5 tomater, tärnade<br />3 vitlöksklyftor, rivna/pressade<br />3 dl torkade röda linser<br />8-10 dl vatten, hett<br />2 msk mild masala (köp färdig eller se recept)<br />2 msk färsk ingefära, riven<br />1 msk socker<br />2 tsk salt<br />5 morötter<br />1 paprika av valfri färg, hackad<br />12 cocktailtomater<br /><br />Tid: 1 timme<br /><br /><ol><li>Koka de gröna/bruna/svarta linserna separat enligt instruktionen på paketet och ställ åt sidan.</li><li>Stek löken på låg värme, ca 30 minuter. Ska ej få stekyta.</li><li>Skär under tiden morötterna i stora bitar och koka dem till hälften klara, cirka 10 minuter. Lägg åt sidan.</li><li>Blanda lök, tomater, masala, vitlök, ingefära, salt och socker i en gryta och låt puttra i 5 minuter.</li><li>Häll i de röda linserna och 5 dl av vattnet. Låt puttra i 10 minuter. Späd vid behov med mera hett vatten. Rör ordentligt och se till att linserna inte kokar fast i botten. Curryn ska ha en grötliknande konsistens.</li><li>Tillsätt morötterna och paprikan och låt puttra tills de röda linserna har lösts upp till en röra.</li><li>Halvera cocktalitomaterna och häll i tillsammans med de förkokta linserna. Låt koka upp.</li><li>Servera med ris och atjar (se recept).</li></ol><br /> <br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Bobotie</span></span><br /><span style="font-style: italic;">Denna köttfärsgratäng är det mest sydafrikanska man kan äta. Namnet kommer ur ”bobotok”, som är en javanesisk rätt som bygger på kokoskött. Ingen kokos i den sydafrikanska versionen dock.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixw_WMhFjiG_QC6pFD8cxFarn2z4hSaFuDYdBkwsjdevN8p67AhU5xooNIwiTveSqDpyjortcgqWWDAKgwdb-Tu6FOEKXaEzWq2AGiPNKjlI0vg-aMyYVhqq3c0X7wG-j9XsBTsw/s1600/DSC_0046+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixw_WMhFjiG_QC6pFD8cxFarn2z4hSaFuDYdBkwsjdevN8p67AhU5xooNIwiTveSqDpyjortcgqWWDAKgwdb-Tu6FOEKXaEzWq2AGiPNKjlI0vg-aMyYVhqq3c0X7wG-j9XsBTsw/s400/DSC_0046+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588480715067404786" border="0" /></a><br /><br />6 personer<br /><br />2 skivor dagsgammalt vitt bröd<br />2 stora lökar, hackade<br />matfett till stekning<br />1 kg nötfärs<br />3 vitlöksklyftor, pressade/rivna<br />3 msk masala (se recept)<br />1 dl russin, gärna sultan, grovhackade<br />1 dl aprikosmarmelad<br />1,5 tsk salt<br />2 dl mjölk<br />2 ägg<br /><br />Ugn: 180 grader<br />Tid: 1,5 timme<br /><br /><ol><li>Stek löken på låg värme i 30 minuter. Låt masalan bryna med löken de sista minuterna. Lägg åt sidan.</li><li>Blötlägg brödet i vatten.</li><li>Lägg köttet i en bunke och tillsätt alla ingredienser utom ägg och mjölk. Blanda väl.</li><li>Krama ur brödet och lägg det i köttblandningen.</li><li>Blanda i den stekta löken.</li><li>Sprid ut smeten i en ugnsfast form.</li><li>Grädda i 35 minuter på 180 grader mitt i ugnen.</li><li>Vispa ihop ägg och mjölk. Ta ut formen ur ugnen och häll äggstanningen på toppen. Grädda ytterligare cirka 10 minuter eller tills stanningen har stelnat.</li><li>Skär bobotien i portionsstora bitar och servera med ris, atjar och mango chutney. Garnera med färsk koriander.</li></ol><br /> <br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Atjar</span></span><br /><span style="font-style: italic;">Ett fräscht tillbehör som bryter av varmrätternas sötma och mustighet med syra och krispighet.</span><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqU4V4rWauyU9EdCokgvErAOMopXl8JL2P-0ernfuSp0J6aqZYJOiAa7tICHA3lOpP05SO2V_Ohyphenhypheny9OYRyvV7zeD5Zm7KlspzyyFhour3LNveJuwYvVg7D1yRYZ7PpiWHuboR31A/s1600/DSC_0050+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 400px; height: 268px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqU4V4rWauyU9EdCokgvErAOMopXl8JL2P-0ernfuSp0J6aqZYJOiAa7tICHA3lOpP05SO2V_Ohyphenhypheny9OYRyvV7zeD5Zm7KlspzyyFhour3LNveJuwYvVg7D1yRYZ7PpiWHuboR31A/s400/DSC_0050+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588480717026856562" border="0" /></a><br /><br />3 msk ljus vinäger, t.ex. äppelcider<br />7 msk vatten<br />1 msk socker<br />8 msk slanggurka<br />5 msk tomat<br />3 msk schalottenlök<br />3 msk hackad färsk koriander<br /><br /><ol><li>Lös upp socker i vinäger och vatten.</li><li>Finhacka tomat, gurka, schalottenlök och koriander i angivna mängder. Tomat skärs bäst med en tandad kniv.</li><li>Häll över vinägerblandningen och ställ svalt.</li></ol><br /><br /><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Falooda</span></span><br /><span style="font-style: italic;">Denna söta och parfymerade dryck ackompanjerar ofta kapmalajmaten, men om man har smaklökar som är anpassade efter svensk husmanskost föredrar man den nog till dessert. Falooda innehåller traditionellt tukmariafrön – en typ av basilikafrön som inte har någon särskild smak, utan ingår i drycken för att de ”kyler blodet”, som Zainie Misbach säger. Kan utelämnas.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzoxIQtIgAefgTxOeEsijCH0fyKBcSQ4p1fcQuznlk2UDYAK0-Kt_m71z7L2p1QJMWzmbsb-jDPHxKq65uLz9ETpSJ91isQDLAein7k6dfhViqEWY1qYiu6ZZfiXeZKx2K1D2rcQ/s1600/DSC_0056+red.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 268px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzoxIQtIgAefgTxOeEsijCH0fyKBcSQ4p1fcQuznlk2UDYAK0-Kt_m71z7L2p1QJMWzmbsb-jDPHxKq65uLz9ETpSJ91isQDLAein7k6dfhViqEWY1qYiu6ZZfiXeZKx2K1D2rcQ/s400/DSC_0056+red.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588481470867870642" border="0" /></a><br /><br />1 person<br /><br />2,5 dl iskall mjölk<br />2-3 msk rosensirap<br />eventuellt 2 msk vaniljglass<br />1/2 tsk tukmariafrön<br />isbitar<br /><br /><ol><li>Blötlägg tukmariafröna i 2 msk vatten så att de sväller. Det tar en minut.</li><li>Rör ut rosensirapen i mjölken, och eventuell glass (jag tycker inte att det behövs). Tillsätt tukmariafrön</li><li>Servera med några isbitar.</li></ol></div><br /><br />_______________________________<br /><span style="font-weight: bold;">Reportagets övriga delar</span><br /><br /><ol><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-fakta-del-1-av-5.html" target="_Blank">Fakta</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-noon-gun-tea-room.html" target="_Blank">Noon Gun Tea Room & Restaurant</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-kryddbutiken-atlas.html" target="_Blank">Kryddbutiken Atlas Trading</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-wembley-roadhose-del-4-av.html" target="_Blank">Wembley Roadhouse</a></li><li><a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2011/03/kapmalajkoket-recept-del-5-av-5.html" target="_Blank">Recept (Masala, Denninggryta, Grönsakscurry, Bobotie, Atjar och Falooda)</a></li></ol>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-35015550127439492792009-11-04T06:28:00.000+01:002009-11-04T06:29:01.036+01:00Vinfestival i Gugulethu<div><span style=";font-family:arial;font-size:85%;" >av TOR BILLGREN</span><br /><br /><div style="text-align: justify;">I år fyller townshipet Gugulethu <a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2009/10/gugulethu-50-ar.html">som tidigare nämnts</a> 50 år och en av jubileumsattraktionerna var den vinfestival som ägde rum i helgen. Vi besökte den igår, och var, ungefär, de enda besökarna; fyra svenskar och en sydafrikan. Det var tydligen lite bättre tillströmning under lördagen, en faktum kvarstår: folk tog sig inte dit. Inte ens festprissarna som går på vinfestival för att bli drängfulla hade hittat till festivaltälten.<br /><br />Dålig marknadsföring och hög entréavgift (R50) är uppenbara orsaker till den dåliga tillströmningen. Men framförallt är den ett symptom på att den svarta medelklassen inte är på uppgång i townshipen runt Kapstaden på samma sätt som i t.ex. Johannesburg. Vinfestivalen i Soweto i början av september var en stor succé, fullpackad från början till slut (<a href="http://sydafrika-anteckningar.blogspot.com/2009/09/bouqet-av-ett-nytt-sydafrika.html">se tidigare artikel</a>). Två andra skillnader mellan de båda festivalerna är att Gugulethu saknar det chica appeal på den vita befolkningen som Soweto har. Och att man tvingas färdas längs "farliga" vägar kantade av skjul, getter och fårhuvudsförsäljare för att ta sig till Gugulethu, medan festivalen i Soweto ligger intill en stor väg, på behörigt avstånd från kåkstadsrealiteten.<br /></div></div><br /><div style="text-align: justify;">Få besökare betyder korta eller inga köer vid provsmakningsborden. Jag testade en fin Shiraz från <strong>Groot Constantia</strong> och en helt OK Merlot från <strong>Mzoli's</strong>, som dessutom är en känd grillrestaurang i Gugulethu. En enkel, billig men bra Cab/Merlot-blandning från <strong>Thandi Wines</strong> (det första sydafrikanska vinproducenten som Fairtrademärktes) och en utmärkt och helt otypisk Pinotage signerad <strong>Cloof</strong>.<br /><br />Den stora upptäckten var <strong>Vergenoegd Wines</strong>. Istället för att i vanlig ordning pumpa ut purunga, tanninstinna buteljer på marknaden, ligger Vergenoegd på sina flaskor tills de njutbara. Jag testade en utsökt Merlot (2003) en otroligt vitpepprig Shiraz (2002), samt deras blandning Terrace Bay (2003). Portvinet, Old Cape Colony, var dock ingen höjdare.<br /><br />Överlag presenterade utställarna enklare och mer tillgängliga produkter ur sina sortiment. Flera erbjöd även sött eller halvsött vin, som <strong>Joy</strong> (Joy Late Harvest) och <strong>Riebeek Cellars</strong> (Moltino Petilant Light). Två bagatellviner, javisst, men med ett gemensamt trumfkort: en sval och angenäm ton av bergamott. Och då spelar det ingen roll hur billigt och sliskigt det är. Jag kapitulerar inför bergamott i alla dess former. Från Earl Gray till Idominsalva.</div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1099744351210050952009-10-26T12:05:00.002+01:002009-10-26T12:34:25.063+01:00Apprentice i Stellenbosch<span style="font-weight: bold;">Mat: 5<br />Prisvärde: 5<br />Service: 3<br />Stämning: 3</span><br /><br /><div style="text-align: justify;">Apprentice är kopplat till Institute of Culinary Arts i Stellenbosch och serverar högklassigt presenterad gourmetmat till mycket rimliga priser. Till middagen brukar man få amuse-bouche och man är generellt väl uppassad. Eftersom det är skolverksamhet kan servicen ibland vara lite väl tafatt, men charmen brukar reparera det mesta. Observera att upplevelsen grusas totalt om grannrestaurangen bjuder på livemusik.<br /><br />Lunchmenyn består av ett femtontal rätter med gott om vegetariska alternativ. Igår var jag där för just lunch, och hade först tänkt mig en fiskfilé med asiatiska tillbehör. Den var dock slut, så jag bestämde mig snabbt för <span style="font-weight: bold;">långkokt lamm i ravioli, med salivasmör </span>(R52). Fin kryddning som släppte fram mycket lammsmak. Mitt sällskap åt p<span style="font-weight: bold;">olenta med butternut och festaost</span>(R36), också det mycket fint. Efteråt fulländat kaffe: espresso (R8)och americano (R9).</div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-80711446836588648212008-10-23T23:02:00.003+02:002008-10-23T23:24:12.177+02:00Volym i Malmö<div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;">Mat: 5</span><br /><span style="font-weight: bold;">Prisvärde: 5</span><br /><span style="font-weight: bold;">Service: 2</span><br /><span style="font-weight: bold;">Stämning: 3</span><br /><br />Efter några öl gick jag direkt på huvudrätten, l<span style="font-weight: bold;">ammrostbiff med rotsakspuré och kantareller</span> (179 kr), och fy satan vad bra. Köttet underbart rosa och fullkomligt mört, hade kunnat skäras med smörkniv. Rotsakspurén otroligt fin med bra smak av palsternacka. Rödvinssåsen perfekt och över alltsammans en svag, svag air av kanel. Utbudet vin på glas var snålt (ett utöver husets), men det chilenska jag fick in (Castillo) var helt ok.<br /><br />Mitt sällskap åt en <span style="font-weight: bold;">potatis- och purjolökssoppa</span> (59 kr) som kunde haft lite mer krydda i sig, samt en <span style="font-weight: bold;">burgare</span> (139 kr). Oerhört vackert serverad, saftig och god.<br /><br />Servicen på Volym brukar vara tadelfri, men ikväll var det inget vidare. Trots att krogen bara var tredjedelsfull tog det tid att beställa (maten kom dock raskt). Personalen verkade ha det lite för trevligt med sina vänner vid baren. Restaurangdelen försummades och vår sista ölrunda glömdes bort.<br /></div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-15806285067183573872008-10-21T22:41:00.002+02:002008-10-24T00:15:49.724+02:00Weatherspoon's Windmill Pub på Stansted Airport, London<div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;">Mat: 0</span><br /><span style="font-weight: bold;">Prisvärde: 0</span><br /><span style="font-weight: bold;">Service: 1</span><br /><span style="font-weight: bold;">Stämning: 0</span><br /><br />För att döda den extra timmen de paranoida flygbolagen tvingade mig att lägga på resan mellan London och Köpenhamn, och för att slippa äta svampiga trekantsmackor på flyget, slog jag mig ner på Weatherspoon's Windmill Pub och beställde en burgare. Jag veeeeet att det är ett misstag att bara tänka tanken och förvänta sig något acceptabelt, så visst, jag har egentligen inte rätt att klaga. Men det här var sämre än sämst. Burgaren var hård som suddgummi, torr som aska och kall. Coleslawen, som jag fick beställa som en sideorder (en halv deciliter för £ 0,79) hade en obegripligt vidrig, kemisk smak över sig. Salladen var vissen och rödlöken obefintlig. Jag fick dränka skiten i HP-sås, majonnäs, senap, ketchup och dressing. Men bismaken från coleslawen lämnade mig inte förrän dagen efter. Det bästa var majskolvarna (som jag fick - och betalade för - av misstag).<br /><br />Upplevelsen kröntes av att två tuggummituggande polisslynglar som patrullerade genom restaurangen beväpnade med k-pistar (sic!). Fullkomligt stillöst, respektlöst, smaklöst. </div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-14127553282147954982008-10-19T20:06:00.002+02:002008-11-02T20:34:41.217+01:00The Wolseley, London<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLBNUkqiGbD9NrXxAR8ZbR_us7ufLbEqCS690R-LFQCseS-383sRyCZvUnam_9E4V8Ht0DEpjbjIn9TfjvrNR-ei0K8jy5aew_TOS8bfHWP5ZBqJkCF33yqLH-7WxduyNuLngm/s1600-h/Wolseley.JPG"><img style="cursor: pointer; width: 300px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLBNUkqiGbD9NrXxAR8ZbR_us7ufLbEqCS690R-LFQCseS-383sRyCZvUnam_9E4V8Ht0DEpjbjIn9TfjvrNR-ei0K8jy5aew_TOS8bfHWP5ZBqJkCF33yqLH-7WxduyNuLngm/s400/Wolseley.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5264144558126346226" border="0" /></a><br /><span style="font-style:italic;"><a href="http://www.thewolseley.com/Default.aspx" target="_Blank">The Wolseley</a>, 160 Piccadilly. Ritz ligger hundra meter åt höger.</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Mat: 5</span><br /><span style="font-weight: bold;">Prisvärde: 5 </span><br /><span style="font-weight: bold;">Service: 5</span><br /><span style="font-weight: bold;">Stämning: 5</span><br /><br /><div style="text-align: justify;">Det är lätt att inbilla sig att det har varit tesalong i huset på 160 Piccadilly sedan drottning Victorias dagar, men faktum är att den flyttade in först 2003. Huset byggdes som bilutställningssalong och har varit bank under större delen av sin livstid.<br /><br />Här intog vi högklassigt <span style="font-weight: bold;">afternoon tea</span> (£ 19,75). Fina sandwichar med skinka, lax, ost etc, scones med clotted cream och sylt, samt diverse småbakelser. Allt serverat på ståndsmässiga våningsfat och te i silverkanna. Tesort: <span style="font-style: italic;">The Wolseley afternoon blend</span>.<br /><br />Mycket livlig och uppsluppen stämning och inte på något sätt snobbigt. Kanske något hög ljudnivå för förtroliga samtal.</div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-31988288684618973072008-10-17T18:06:00.002+02:002008-11-02T20:37:54.872+01:00Comptoir Gascon i London<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpH5097LB-dZ8wiI4-lGnN1pLGtYQbitJEYMDBwxPjpx1fzaHWBm_OmEAuqwDrCYCY8imtw7pzXKwXck9QKgtGPsDcONBEofjuwvC-6eoQUb42ouioJGGifR8gmpa1paJ-Nkmx/s1600-h/comptoir.JPG"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpH5097LB-dZ8wiI4-lGnN1pLGtYQbitJEYMDBwxPjpx1fzaHWBm_OmEAuqwDrCYCY8imtw7pzXKwXck9QKgtGPsDcONBEofjuwvC-6eoQUb42ouioJGGifR8gmpa1paJ-Nkmx/s400/comptoir.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5264146418791595922" /></a><br /><span style="font-style:italic;">Konst på <a href="http://www.comptoirgascon.com/cg_intro.php" target="_blank">Comptoir Gascon</a>, 63, Charterhouse Street, London</span><br /><br /><div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;">Mat: 4</span><br /><span style="font-weight: bold;">Service: 4</span><br /><span style="font-weight: bold;">Prisvärde: 4</span><br /><span style="font-weight: bold;">Stämning: 4</span><br /><br />Det hade kunnat sluta illa. När vi beställde "the omelette" frågade servitrisen hur vi ville ha den, rare eller medium rare... Vi svarade tvekande att vi ville ha den rare, det vill säga tämligen rinnig.<br />- Ni vill alltså ha den blodig?, frågade hon när hon märkte vår tveksamhet.<br />- ...<br /><br />Vad hon trodde att vi hade sagt var "Onglet", det vill säga "Beef Onglet"... Missförståndet reddes ut.<br /><br />Till förrätt åt vi <span style="font-weight: bold;">Fromage blanc provencal</span> (£ 5), utmärkt fin i smaken, salt, krämig och full av hackade oliver. Den <span style="font-weight: bold;">gröna ärtsoppan</span> (£ 4) hade kunnat vara lite spetsigare. En droppe vin hade gjort susen.<br /><br />Till huvudrätt åt mitt sällskap nämnda omelett med kantareller (£ 7,50), perfekt kryddade med vitlök. Själv tog jag <span style="font-weight: bold;">Cassoulett Touloussain</span> (£ 12), korv från Toulouse med anklår, serverat med en rustik och stabbig bönstuvning. Ankan var perfekt knaprig och mör.<br /><br />Som side-order beställde vi Comptoir Gascons berömda <span style="font-weight: bold;">pommes frites</span>, som lär vara friterade i gåsfett och sprayade med saltvatten. Hm, de var kanske inte SÅ fantastiska... Tämligen ordinära, skulle jag säga.<br /><br />Till detta drack vi en flaska<span style="font-weight: bold;"> Odé d'Aydue</span>, Madiran (2005). Ett gott och kraftigt vin med grästoner som passade utmärkt till osten, ankan och omeletten. Jag vet, jag borde ha beställt ett glas champagne till ärtsoppan...<br /><br />Servicen var utmärkt, den enda betänkligheten var kyparens lågt hängande jeans i kombination med den trånga och intima interiören. Han var otroligt söt, men det hjälper inte. Det är aldrig trevligt att få ett kalsongarsle upptryckt i ansiktet när man äter.</div>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1140164285424064222006-02-17T09:07:00.000+01:002006-12-08T19:46:46.070+01:00Mrs Brown, Malmö<em><strong>16 februari 2006<br />Middag</strong></em><br /><br />Alldeles för sent fick jag tillfälle att testa denna nykomling på Davidshalls Torg. Jag anslöt mig med några vänner, och vad som verkade vara tänkt som en efter-deadline-arbetsmiddag, blev en komplett festmåltid. Jag fick in ett utsökt spanskt <strong>Sauvignon Blanc</strong> (det innehöll någon druva till, minns inte vilken, men SB-känslan var den klart dominerande). Champagnen var alldeles utmärkt. <strong>Wallenbergare på gädda</strong>, underbart fasta och stunsiga, inget obehagligt mjäk<br /><br />Jag övertalades att testa <strong>revbenet med äppelsallad</strong>, och det fick jag sannerligen inte ångra. <br /><br /><strong>Creme Bruleen</strong> var mest ett utslag av ovårdat okynnesätande från min sida, men den var givetvis mycket bra den också. Fast inte lika bra som Brogatans...Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1139520254486107402006-02-09T22:18:00.000+01:002007-08-19T22:37:11.984+02:00Pause Café, Paris<strong>Nyårsmiddag 2005</strong><br /><br /><strong>Carpaccion</strong> på <strong>pilgrimsmusslor</strong> var lite mjäkig<br /><br />Lite chockerad kunde jag konstatera att våra <strong>gambas</strong> var friterade, men jag får skylla mig själv och mina skrala kunskaper i franska. Jag slår åter fast: Fritering är vulgärt barbari.Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1139519908405544232006-02-09T22:12:00.000+01:002006-12-08T19:45:52.396+01:00Brogatan, MalmöDet är de spontana restaurangbesöken som är de bästa. På söndagspromenaden hamnade vi helt plötsligt på Brogatan i något som utvecklade sig till en långsittning.<br /><br /><strong>Osso Bucco</strong>-lammet var fint, men simmade i lite väl fettig tomatsås<br /><br />Brogatana är bra och ett säkert kort, men femman i Sydsveskan häromveckan förstår vi inte riktigt...Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1139518073901320572006-02-09T21:34:00.000+01:002006-12-08T19:45:30.970+01:00Chez PaulHotel Baudelaire kanske inte var en höjdare, rummen ökänt små och fruktansvärt inrökta. Men till vänster låg det en fantastisk vinbar med gamla nummer av The New Yorker, fåtöljer och hur många viner som helst. Inget kunde hålla mig från att beställa in en Bellini (champagne + vit persika) vid ett av besöken. Och mitt emot hotellet låg Chez Paul - helt underbart. Otroligt hög stämning, högt tempo, rökigt och trångt mellan borden - faktorer som annars skulle få mig att vända i dörren, men denna gång var det något som drog mig inåt.<br /><br />Vi åt <strong>grönsakssoppa</strong> till förrätt. Kompetent och välsmakande, men inget exceptionellt. Exeptionell var dock den <strong>råbiff</strong> jag fick in som huvudrätt. Jag lovar och svär på att detta var den absolut bästa råbiff jag nånsin ätit. Helt oinsmickrande låg den i en smetig kladd på tallriken, blandad och klar - men vilken fulländad smak. Varje tugga en njutning.<br /><br /><strong>Fisken</strong> var också mycket bra, estetiskt fulländat grillmönster och perfekta grönsaker vid sidan.<br /><br />Som avslutning åt vi <strong>Tarte Tatin</strong>, helt utmärkt!Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1139515743143655502006-02-09T21:08:00.001+01:002006-12-08T19:44:55.110+01:00The Driver, Islington, LondonEn mycket trivsam pub - jag vill använda benämningen gastropub trots den lite ruffigare rugby-på-storskärm-stämningen. Jag satt där några timmar före middagen och provade några av det fyrtiotal glasviner de hade att välja mellan. Lite förvirrad service som inte hittade rätt flaskor alla gånger, men för tusan - då är det ju bara att ta en annan sort.<br /><br /><strong>Tigerräkorna</strong> med vitlök och ingefära var en besvikelse. För det första: Varför i hela fridens namn måste britterna <em>fritera</em> allt? Varför vill man göra fiskpinne av något så underbart som tigerräka? Helt hopplöst, frityrsmak på utsidan, och sönderkokt på insidan. För det andra kändes inte mycket vitlök- och ingefäresmak - något som <em>skulle</em> kunna räddat upp rätten. Men alltså icke...<br /><br /><strong>Gammon </strong>visade sig vara kassler - det tror jag aldrig jag har ätit ute förr, helt OK.Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1139515302906058462006-02-09T20:53:00.000+01:002007-08-19T22:37:47.343+02:00The Barnsbury, Islington, London<em><strong>3 februari 2006<br />Middag</strong></em><br /><br />Vi var på jakt efter <em>gastropubar</em>, och fastnade för en i grannskapet. Redan när vi bokade bord några timmar före middagen hade jag spanat in <strong>Duvelflaskorna </strong>bakom disken, så fördrinken vållade ingen beslutsångest. Sällskapet tog ett glas Pinot Grigio.<br /><br /><strong>Dagens soppa</strong> kan vi faktiskt inte erinra oss vad det var, så den lämnade inga bestående intryck. Men jag minns att det var särdeles trevligt att äta den. <strong>Scallops</strong> är pilgrimsmusslor, och de hade väl legat smula länge på halstret, annars helt OK.<br /><br />En riktig höjdare var <strong>Fillet Steak</strong>. En fem centimeter tjock och fullständigt mör köttbit, serverad med klyftpotatis och svamp. En fröjd. <strong>Kronärtskocksquichen </strong>var perfekt spröd och serverades med en fin sallad. Till det drack vi ett <strong>Vacqueras</strong> (rött vin), kärvt men lättdrucket, precis som vi ville ha det.<br /><br />Desserterna var särdeles stabbiga och egentligen ingen nödvändighet för att kröna besöket med. <strong>Bananpudding</strong> med glass - ja det är vad det är... Och <strong>Winter Crumble</strong> var någon sorts smulpaj med rabarber och aprikos, och som sagt: lite väl rikligt...Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1136752258932717922006-01-08T21:22:00.000+01:002007-08-19T22:38:03.283+02:00Tovel, Cannes<em><strong>Juldagen 2005<br />Sen middag</strong></em><br /><br />Nyss ankomna till Cannes gällde det att få något snabbt och gott i magarna, och Kosherrestaurangen Tovel låg bäst till hands. Väldigt enkel och hemtrevlig stämning och medan vi väntade på huvudrätterna bullade kyparen upp med små förrättstilltugg som var helt amazing. Fantastisk <strong>mjölksyrad rättika, morötter, små kålsallader, oliver, salsor</strong>. Det är såna små överraskningar på krogen som gör en riktigt lycklig. <strong>Huvudrättscouscousen</strong> serverades på riktigt sätt, det vill säga med buljong och rotfrukter i lergryta. Själv kunde jag inte motstå menyns <strong>korvrätt</strong>, vilken också var helt OK. Men det var inte helt billigt...Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1136751653972323042006-01-08T20:58:00.000+01:002007-08-19T22:39:02.851+02:00Sushikan, Cannes - Frankrike<em><strong>Onsdag 28 december 2005<br />Lunch</strong></em><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/1600/Kvitto2.0.jpg"><img style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/320/Kvitto2.0.jpg" border="0" /></a><br />Solo på stan efter att ha mediterat med vykortsskrivning och allmän självbelåtenhet fann jag att det var dags för lunch. Jag velade länge mellan lite olika ställen på gatan alldeles vid lägenheten, men efter att ha gått bet på att tolka de olika Plats du jour-rätterna på New Croisette alldeles nedanför vårt fönster, så det fick bli japanen Sushikan. Som visade sig vara en trevlig och språksam amerikan. Förmodligen Cannes enda rullbandssushiställe. Första och enda gången jag ätit rullbandssushi var i London 2001 och det blev den dyraste lunchen jag nånsin ätit. Men idag var jag inte sugen på sushi.<br /><br />På skylten utanför hade jag redan bestämt mig för den brasilianska <strong>entrecôten</strong> för 16 euro, men samtyckte snabbt erbjudandet om en <strong>misosoppa</strong> också. Och ölen är alltid obligatorisk. Mison var perfekt, med utsökt fyllighet och färskt grönt. Sen kom köttet och det var också bra, mycket mört och fint kryddat. Grönsakerna därtill var också mycket bra. Men det som enligt menyn var <em>butter</em> gjorde mig förvirrad. Det var smält <em>bränt</em> smör från stekpannan - alldeles svart. Det fanns inget utrymme för att det skulle vara ett misstag från kökets sida, utan så här var det tänkt. Den brända feta smaken gav allt annan än den fräscha och krispiga känslan som japansk mat eljest förknippas med. Men på något sätt lyckades köttet och grönsakerna ingå någon sorts pakt med smöret och lunchen måste ändå betraktas som lyckad - förutom rent ekonomiskt. Tor, såna här luncher kommer att ta död på dig...Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1133860687168313412005-12-06T10:15:00.000+01:002007-08-19T22:38:49.681+02:00Green Mango, Malmö<em><strong>Torsdag den 1 december 2005<br />Okynnesätande</strong></em><br /><br /><strong>Tom Kah Gai</strong>. Helt lysande underbart gott. Färska champinjoner. Perfekt.<br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/1600/Mango.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/400/Mango.jpg" border="0" alt="" /></a>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1133860427271808452005-12-06T10:06:00.000+01:002006-02-09T22:08:18.776+01:00Bryggeriet, Göteborg<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/1600/Bryggeriet.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/400/Bryggeriet.jpg" border="0" alt="" /></a><br /><em><strong>Fredag 2 december 2005<br />Lunch</strong></em><br /><br />Jag väljer oftast Bryggeriet på mina Göteborgsbesök, trots att det ligger på Avenyn. Men <strong>salladsbuffén</strong> håller alltid hög klass, och nu har den till och med utökats med soppa, denna gång en het <strong>köttfärs- och linssoppa</strong>. Mycket bra.<br /><br />Jag och mitt sällskap valde <strong>Entrecoten</strong>, och den var väl helt OK. Givetvis alltför stekt och torr - men jag tillhör dem som uppskattar genomstekt kött, även om det kommer från nötkreatur. Kryddsmöret var av någon anledning mjöligt, men smakade bra.<br /><br /><span style="font-size:85%;">Service: 4<br />Mat: 3<br />Dryck: 4<br />Prisvärde: 3</span>Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-19619565.post-1133859727285975442005-12-06T09:49:00.000+01:002007-08-19T22:38:19.157+02:00Café le fil du Rasoir, Malmö<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/1600/Rasoir.0.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/5005/831/400/Rasoir.jpg" border="0" alt="" /></a><br /><br /><strong><em>Torsdag 1 december 2005<br />Tidig middag</em></strong><br /><br />Nej!<br />Jag ville inte att det skulle hända.<br />Men det hände.<br />Jag blev besviken på Rasoir...<br /><br />Till etablissemangets säkraste kort <strong>Bouef Bourguignon </strong>beställde jag in stekt potatis. Anrättningen kom in i sedvanlig silverskål (det <em>känns</em> som silver...), och potatisen bredvid. Men vad ser jag? <em>Kokt</em> stekt potatis. Förfärligt. Vilket bedrägeri! Kokt potatis kan aldrig bli stekt, hur mycket man än brassar på den. Kokt potatis är kokt. Stekt är stekt. Det handlar om kemi.<br /><br />Det blev sannerligen inte bättre av att den kokta potatisen tycktes vara stekt i stekflottet som blev över från spättan. Det smakade alltså fisk...Tor Billgrenhttp://www.blogger.com/profile/06988775216510569256noreply@blogger.com1